Ett slott och flera kyrkor har bevarats sedan medeltiden

Under 1000- och 1100-talet var Danmark den ledande staten i Norden och Kurt Lindh, författare av boken ”Det åländska samhället”, skriver att det finns forskare som anser att även Åland ingick i det danska Östersjöväldet. Men det är troligt att svearna tog över den politiska makten på Åland i början av 1200-talet efter att danskarnas välde försvagats.
Forskarna tror att Åland på 1000-talet hade mellan 2000 och 3000 invånare och de var i huvudsak jordbrukare, fiskare och jägare.080806Golf98_-1

Från medeltiden på Åland finns inte så mycket bevarat, till de främsta byggnadshistoriska minnena hör Kastelholms slott och ett antal stenkyrkor som finns både på huvudön och i skärgården.

Slottet byggdes på en strategisk plats – på en holme vid en vattenled som även gick förbi närliggande Sunds kyrka och ända till Borgboda fornborg som troligen användes som tillflyktsort in i tidig medeltid.

De medeltida kyrkorna uppfördes på initiativ av ålänningarna själva och tolv medeltida stenkyrkor är bevarade. Forskare håller som bäst på och analyserar murbruk för att exakt kunna fastställa kyrkornas ålder och forskningen hittills visar att långhuset i Sunds kyrka är det äldsta och uppfört mellan 1250 och 1275. Delar av andra kyrkor kan vara ännu äldre men forskningen kring dem är inte avslutad.

Åland tömdes

Det stora nordiska kriget, också kallat Stora ofreden, bröt ut 1700 och 1714 ockuperade ryssarna Åland. Nästa hela Åland tömdes på sin befolkning som flydde till Sverige och först efter freden i Nystad 1721 började ålänningarna återvända hem. Också under åren 1741-43 var Åland delvis avfolkat eftersom ryska trupper än en gång kom till Åland.

Åland får självstyrelse mot ålänningarnas vilja

Åren 1917-1921 är dramatiska i Ålands nutidshistoria och leder till dagens status för Åland – ett självstyrt landskap inom Finlands gränser. Efter revolutionen i Ryssland 1917 känner man i vissa kretsar på Åland förändringens vindar och börjar diskutera en återförening med det gamla moderlandet Sverige.

Möten hölls – i början i hemlighet – och namn samlades in bland ålänningarna. En majoritet var för en återförening med Sverige och en adress med ålänningarnas önskan överlämnades till Sveriges kung Gustav V.

Illegalt landsting

Finland blev självständigt 1917 och regeringen ombildade 1918 Åland till ett län. Ålänningarna svarade med att bilda en lagstiftande församling, ett illegalt landsting, som även internationellt agerade för Ålands återförening med Sverige. Den svenska regeringen stödde kravet medan Finland avvisade det. Däremot var de styrande i Finland beredda att ge Åland en form av inre självstyrelse och riksdagen antog 1920 en självstyrelselag för Åland. 

Den trädde i kraft 6 maj men ålänningarna vägrade att godta den. Finlands statsminister Rafael Erich kom till Åland för att tala allvar med de bångstyriga öborna som inte ville ha någon självstyrelse.

Ålands ledande män, Julius Sundblom och Carl Björkman, anklagades för högförräderi och dömdes till tukthus men benådades av presidenten.

Till Nationernas Förbund

Häktningen av de båda ålänningarna skärpte konflikten och den hänsköts till Nationernas Förbund.

I juni 1921 fattade förbundets råd sitt beslut: Finland skulle få suveräniteten över Åland och självstyrelselagen från 1920 skulle utökas med vissa garantier. Det svenska språket skulle bevaras och den åländska jorden skulle hållas i åländska händer. På Åland var besvikelsen stor över beslutet.

1922 hölls det första valet till Ålands landsting som höll sitt första plenum den 9 juni samma år. Den dagen firas i dag som Ålands självstyrelsedag.

I dag kallas Ålands lagstiftande församling för lagting och där sitter 30 ledamöter. Lagtinget har rätt att stifta egna lagar inom flera områden som undervisning, kultur, hälso- och sjukvård, näringsliv, intern trafik, polis- och postväsendet, radio och telefon. I utrikes- och rättsfrågor följer Åland de finländska lagarna. Sedan 1953 har Åland en egen flagga.


Relaterade artiklar

Stornäset − skogsvandring i rofylld omgivning

Kastelholms Skogsstig och Strandstig börjar båda i den mäktiga bokskogen med anor från början av 1930-talet. Efter bokskogen kan man antingen ta Strandstigen (ca 5 km) som i huvudsak följer Lumparns stränder eller välja den något kortare Skogsstigen (ca 2,5 km). 

Läs mer

Ramsholmen − praktfulla lövängar med doft av hav och ramslök

Ramsholmens lövängsområde med strandängar hör till våra artrikaste naturtyper. Under våren och sommaren är blomprakten bedövande med vitsippshav, gullvivor, orkidéer, kungsängsliljor och andra rariteter samt hamlade askar och hassellundar.

Läs mer

Prästgårdsnäset − artrikedom och andlighet i historiska omgivningar

Prästgårdsnäset med sina hassellundar, ståtliga ask- och ekbackar och vackra strandängar har sedan urminnes tider i huvudsak nyttjats som Finströms prästgårds betesmark. Området har en rik flora med cirka 200 noterade arter.

Läs mer

Nåtö − kulturlandskap med vårens blomsterprakt

Nåtö är ett lövängsområde och en av våra artrikaste naturtyper. Nåtö bjuder på prunkande blomsterängar och beteshagar med bland annat rika orkidébestånd, unika strandängar och svala, lummiga hassellundar. 

Läs mer

Långbergen − vildmark och stenålder

Från Vargstensslätten går du mot Långbergen där du får kliva in hos de första ålänningarna ute i ett stort hav. På högsta punkten på Långbergen är det en underbar utsikt mot Orrdalsklint och Norrhavet. 

Läs mer

Kungsö batteriberg − ryskt kustbatteri med havsutsikt

Inom Kungsö batteri finns en cirka 2 km lång stenlagd rysk militärväg och kasernområde som under åren 1916–1918 anlades på toppen av Dalsberg. Anläggningen ingick i en stor försvarslinje som sträckte sig från Åland i norr till Dagö-Ösel i Estland.

Läs mer

Höckböleholmen − kungsängsliljornas rike

Höckböleholmen är topografiskt omväxlande med en stor biologisk mångfald. Här finns lundartad natur, torräng, strand, sumpskog och hällmarker. Vårblomningen av blåsippor och vitsippor och ett viltväxande bestånd av kungsängslilja är en sevärdhet.

Läs mer

Herröskatan − badklippor och havsörnar

Herröskatans flora är mycket rik och uppvisar många inslag av åländska särdrag såsom slåtterängar, lundar och artrika ängsbackar. Viltväxande tidlösa, “nakna jungfrun”, på västra sidan av udden är en av Herröns rariteter.

Läs mer