Från de åländska öarna utgick en hel flotta av allmogeskutor lastade med handelsvaror för de stora städerna. Smör, kött, ull, ved, kalk, fisk, tran och levande boskap var de vanligaste varorna. En del av lasten byttes mot begärliga varor som järn, salt, tyg och säd, men mycket såldes också mot reda pengar.
Rederier växer fram
Under mitten av 1800-talet började de åländska storbönderna intressera sig för fraktsjöfart. Partsrederier blev vanliga där ofta tiotals ägare delade på både riskerna och vinsten från ett fartyg.
Till en början trafikerades enbart Östersjön, men då konjunkturerna blev bättre byggde bönderna allt större skutor. Nu utsträcktes handelsrutterna till Nordsjön och ända ner till Medelhavet. År 1865 skrevs åländsk sjöfartshistoria då barken Preciosa från Eckerö som första åländska skepp seglade över Atlanten.
Vid slutet av 1800-talet hade satsningen på rederier vuxit ut till en verklig folkrörelse. Nu kunde till och med drängar och pigor ha andelar i skepp och drömma om stora vinster.
Den åländska Segelfartygsepoken
Efter första världskriget upplevde sjöfarten en global högkonjunktur. Ångfartygen var på stark frammarsch och lade beslag på merparten av frakterna. De flesta stora redare valde att göra sig av med sina djupvattenseglare.
Två åländska redare gjorde dock precis tvärtom – Gustaf Erikson och Hugo Lundqvist köpte upp ett ansenligt antal av de bästa djupsjöseglarna till mycket förmånliga priser. Gustaf Erikson satsade djärvast och blev den sista stora segelfartygsredaren i världen.
År 1935 bestod Gustaf Eriksons flotta av 15 råseglare av stål, 8 nordsjöseglare och 6 motorsegelfartyg. Den eriksonska segelflottan väckte uppmärksamhet och beundran i hela världen. De stora vetekappseglingarna, Grain Races, mellan Australien och England är legendariska och har skildrats i åtskilliga böcker.
Tonnaget förnyas
Vid andra världskrigets utbrott bestod den åländska flottan av ett 80-tal fartyg om ca 200.000 dwt. Kriget gick hårt åt flottan och när det äntligen blev fred återstod endast 19 ångfartyg på 70.000 dwt. Fartygen var dessutom ålderdomliga. Förnyelsen av tonnaget försvårades avsevärt av det höga krigsskadestånd som ålades Finland.
Under 1950-talet gjordes dock försiktiga nyinvesteringar. Rederierna började nu specialisera sig på speciella frakter som olja och kylvaror. Det var först under perioden från 1960-talet fram till energikrisen 1973-74 som flottan drastiskt utökades och föryngrades.
I dag är sjöfarten basen i det åländska näringslivet och står för över 40 % av Ålands bruttonationalprodukt. 13 % av ålänningarna arbetar till sjöss.
Den blomstrande färjetrafiken
Utvecklingen av bilfärje- och turisttrafiken till Åland är ett fascinerande exempel på entrepenörskap, visioner och framåtanda.
Färjetrafiken inleddes år 1959 av s/s Viking som var den första egentliga bilfärjan som trafikerade mellan Finland, Åland och Sverige. Premiärturen gjordes den 1 juni på linjen Galtby-Mariehamn-Gräddö. Viking var 99 meter lång och kunde ta 88 personbilar.
Utvecklingen av färjetrafiken blev explosionsartad. Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet byggdes sex stora bilfärjor för åländska redare. Färjetonnaget har successivt förnyats och färjorna har blivit allt större och lyxigare för att idag framstå som flytande nöjespalats där kunden kan njuta det allra bästa av god mat, musik, nöjen och rekreation.
Lär dig mer om Ålands sjöfartstraditioner
Vill du bekanta dig närmare med Ålands stolta sjöfartstraditioner skall du besöka Ålands Sjöfartsmuseum. Museets unika samlingar är berömda över hela världen.
Här kan du kliva in i den autentiska kaptenssalongen från Gustaf Eriksons flaggskepp Herzogin Cecilie som förliste utanför Devon i England år 1936. Mängder av föremål räddades från vraket, bland annat kaptenssalongen som byggts upp på nytt i museet. Tonvikten i museet är lagd på segelfartygsepoken, men du får också en god inblick i allmogeseglationen och den modernare åländska sjöfarten.
Nedanför museet ligger museifartyget Pommern som är den enda fyrmastade stålbark i världen som bevarats i ursprungligt skick. Här känner du verkligen historiens vingslag. Ställ dig under stormasten och blicka uppåt! Föreställ dig sedan hur det var att reva segel långt där uppe under en storm på Nordatlanten.