Isar från A-Ö

Här är en snabblektion i iskunskap hämtad från boken Långfärdsåkning på skridskor av Rolf Gezelius.

Bilis (på Åland och Åboland, ej i Sverige)
kallas is, som bär bilar och kan användas för vintervägar.

Blankis
Nästan detsamma som glanskis, som dock är ett mera uttrycksfullt ord

Blåis
Nylagd, mycket tunn is

Bottenis (grundis, kravis)
Bildas inte i stillastående insjövatten men väl i strömmande insjövatten och i havet. Förutsättningen är att underkylt vatten bildats och att kristallisationskärnor (t.ex. snö, sand) kommer till och ger en plötslig kristallisation till is. I floder kan issörpa bildas. På grund av salthalten råder i Östersjön ett annat täthetsmaximum. Och annan fryspunkt än för insjöar. Bottenvattnet kan också ha högre salthalt än ytvattnet. Förutsättningar finns därmed för bildning av bottenis. Flyter bottenisen upp, kan en plötslig anhopning av is bli följden.

Bågnad
Se isbognad

Bärighet
Den belastning som isen tål utan att brista. Endast för kärnis på insjöar kan bärigheten med avseende på istjockleken anges med någorlunda säkerhet.

Drivis
Isflak eller annan is som rör sig med vind eller ström. Drivis kan vara spridd eller tät. Motsatsen är fast is.

Fräthål
Fräthål i isen är tecken på strömmande vatten med därav orsakad underfrätning. Man anser att fräthålen initieras av inhomogeniteter i isen, t.ex. luftinneslutningar, småsprickor m.m., där det "varma" strömmande vattnet kan påbörja upplösningen av isen, en upplösning som ofta kan fortgå mycket snabbt. De första tecknen på fräthål kan vara mörka fläckar på en ljusare isyta.

Glanskis (hellre än stavningsvarianten glansis)
Avser främst kärnis helt opåverkad av snö och regn och med en slät och blank yta. Frånsett ett sjungande ljud glider skridskon helt tyst - utan klapper eller skrammel - över glanskisen. Någon gång kan dock regn eller helt nedstöpt snö på kärnisen återfrysa och ytan bli så hård, slät och blank att den blir likvärdig med glanskisen.

Glasis
Glasis är en mycket tunn överis med luft under. Smärre partier är oftast ofarliga och hindrar knappast skridskoåkning.

Grundis
se bottenis

Havsis (östersjöis)
Består ofta av hopfrusen issörja, bildad i ytan, eller ibland av uppfluten bottenis. Ofta har havsis formen av tallriksis. Se även saltsjöis.

Havsråk
En ofta bred och lång släppråk (se råk) i havsis. Vid återfrysning kan den ge fina åkmöjligheter i annars besvärlig is.

Isbana
Plogad bana, vanligen på insjö. En isbana kan också vara landbaserad, eventuellt konstfrusen.

Isbräm
Är en kant av is som bildas längs stranden av en å eller annat strömmande vatten. Isbrämet hänger mer eller mindre fast vid stranden och breddas vid kyla.

Isbågnad
Uppkommer vid temperaturdifferens mellan istäckets undersida (alltid 0 grader) och dess översida (t.ex. -10 grader). Översidan krymper och isen blir då svagt skålformig. Syns inte för blotta ögat. Resulterar i upprepad sprickbildning, varvid delbågnader uppstår.

Ishävning
Se sving

Isskjutning
Kan uppstå i huvudsak på två sätt. Dels genom att isen påverkas rent mekaniskt av vind, vågor och kanske strömmar, dels genom upprepade temperaturväxlingar som orsakar krympningar och utvidgningar av isen (se även isbågnad). Isskjutning ger upphov till packis, råkar m.m.

Iskant
Övergång mellan is och öppet hav. Är av intresse för skridskoåkaren då man längs iskanten ofta finner den jämnaste isytan.

Issörpa
Bildas främst i åar och älvar, ibland i stora uppdämmande mängder, genom snabb tillfrysning av underkylt vatten vid t.ex. snöfall. Kan orsaka svårigheter i vattenkraftverk.

Karmis
En jämn och åkbar is som är inramad av packis. "fönsterglas med karm"

Kravis
Se bottenis

Kristallisationskärnor
Har betydelse för isbildning, särskilt ur underkylt vatten. Snökristaller är verksamma, men också kvartssand.

Kärnis
Är is som bildas ur rent vatten, i första hand på insjöar, vanligen på ett istäckes undersida. Sådan is är alltid kärnis. Begreppet saltsjökärnis är något diskutabelt men används på analogt sätt.

Landlös
Is som inte når ända in till stranden. Förekommer om våren och vid långvarigt töväder. Vid bryggor eller branta berghällar kan det vara lättare att komma ut på isen. Plankor, trädstammar, uthängande träd m.m. kan även användas.

Madrassis
Är våris i sent stadium, där piporna börjar lossna från varandra. Att åka på sådan is (farligt!) känns som att gå på en madrass. Isen brukar sucka.

Menspjär
Dialektal term i Bohuslän för is som varken bär eller brister; isen är menspjär, säger man.

Mesostis
Mjuk is, i vilken skridskoskenan sjunker ned.

Naturis
Is i skärgårdar, sjöar och andra vattendrag som inte är påverkad av mänskliga åtgärder såsom banplogning och vattenspolning.

Packis
Is som genom vågor och vind knäckts till små och stora flak, som sedan skjutits ihop till ofta höga packisvallar eller andra formationer.

Polaris
Havsis som är mer än ett år gammal

Rimfrost
På is bildas då ytan genom utstrålning blivit under 0 grader och då luftfuktigheten är hög, nära 100%. Ofta vackra kristaller.

Rutten is
Oegentligt uttryck. Avser främst våris i sent stadium, då kristallpiporna börjat lossna från varandra och vatten trängt upp i mellanrummen.

Råk
Allmänt begrepp för dels en ibland flera meter bred spricka mellan två isområden, dels en långsträckt veckbildning i isen, orsakad av isskjutning. I första fallet används mer distinkt ordet släppråk, i det andra fallet vråk. Man skiljer mellan uppråk och nedråk (uppvråk och nedvråk), beroende på om veckbildningen gått i huvudsak uppåt eller nedåt. Många råkar återkommer år från år på samma ställe. (Ordet vråk kommer av verbet vräka)

Råmning
Vid temperaturväxlingar uppstår ofta i isfälten stora spänningar, som kan utlösas genom sprickbildning. Samtidigt uppstår akustiska svängningar, ljudvågor i isen. Dessa förstärks och fortplantas långa vägar över fjärdarna som mullrande och råmande ljud, sköna att lyssna på som långfärdsskridskoåkare.

Saltlake
Den saltlösning som bildas inuti isen när saltsjövatten eller havsvatten fryser till saltfria iskristaller. Denna saltlake är mer koncentrerad än saltsjövattnet och lägger sig i isens porer och kristallgränser. Ju kallare det blir, desto mer ren is avskiljs ur saltlaken och desto mer koncentrerad blir den. Se även uppsaltning.

Saltsjöis (skärgårdsis)
Långfärdsåkaren brukar beträffande Östersjön skilja mellan saltsjöis eller skärgårdsis och havsis. Saltsjöisen bildas under någorlunda lugna förhållanden, mindre vind och vågor, och får en tämligen jämn yta. Den är gråare och har sämre bärighet och klang än insjöisen. Se även uppsaltning.

Seicher
Periodiska svängningar eller gungningar i vattenmassan i en insjö eller i Östersjön. Orsaken kan vara upphörande vind, som ställt vattenytan i viss lutning, i Östersjön även lufttrycksförändringar. Genom vattenmassans svängningar, som går från sjöns ena ände till den andra, uppstår strömmar som kan påverka issituationen.

Skiktning
Temperaturfördelningen mellan ytan och botten i en sjö. På sommaren har man direkt skiktning, t.ex. +15 grader vid ytan och +4 grader i botten. På senhösten före isläggningen har man omvänd skiktning, 0 grader vid ytan och kanske +4 grader vid botten.

Snö, Snötäcke
Ofta ett förargligt hinder för skridskoåkning. Består av iskristaller bildade i atmosfären. Nyfallen, lucker snö har mycket luft inblandad, ger effektiv värmeisolering och fördröjer istillväxten. Då snötäcket packar sig, förbättras dess värmeledningsförmåga och istillväxten kan åter gå snabbare.

Snöis se stöpis.
Ibland lägger man in en gradskillnad mellan de båda orden och anser då att snöis är stöpis av sämre kvalitet.

Snösörja
Blandning av snö och vatten.

Strandbräcka
Zon av uppbruten is oftast längs bergiga stränder. Orsaken kan vara råkbildning i samband med isskjutning eller inverkan av dyning, vars amplitud blir högre på grund av reflexion mot en hög strand.

Strömfåra
En å eller en älv, som rinner genom en sjö, tar ofta en bestämd, avgränsad väg genom sjön. Isen är tunn över denna strömfåra.

Stöpis (snöis)
Bildas ur snösörja eller vatten med snöinblandning antingen direkt i vattenytan eller ovanpå direkt kärnis. Har sämre bärighet och yta än kärnisen.

Stöpning
Härmed menas att snö på isen tillsammans med smältvatten, regnvatten eller upptryckt vatten bildar snösörja. Snön kan bli genomstöpt till sin övre yta. Om det går så långt att all snö övergått till vatten är den helt nedstöpt. Vid tillfrysning får man stöpis.

Svallis
Oftast ogenomskinlig och vågig is. Kan bildas då vatten rinner fram i tunna skikt och fryser på ovanpå tidigare bildad is. Kan bildas t.ex. då regn- eller smältvatten från en bergssluttning rinner ut över en isbelagd sjö, särskilt vid upprepade växlingar mellan plus- och minus-grader. Se även uppsvallad is.

Sving
När dyningen i ytterskärgården går in under isen knäcks den av hävningen i långa parallella flak, som av vinden kan drivas ut i havet.

Tallriksis
Bildas främst i havet och skärgården av issörja som klumpat ihop sig och frusit samman till små runda flak, ca 0,5-1 meter i diameter. Dessa flak kan dämpa vågorna och frysa ihop med uppstående vita kanter dem emellan, därav namnet. Tallriksis anses även kunna uppkomma ur uppfluten bottenis. Tallriksis kan vara skapligt åkbar men är oftast inte njutbar.

Trumis
Is med luft inunder. Låter som en trumma när man åker på den. Kan t.ex. bildas längs stränder när vattenståndet sjunkit.

Tvångsfrysning
Isläggning på en sjö där den omvända skiktningen inte ännu helt kommit till stånd. Om kylan inte håller i sig, går isen lätt upp igen.

Underfrätning
Avsmältning av isen på dess underyta mot vattnet. Uppstår då värmetillförseln från vattnet är större än värmeavgången uppåt genom isen mot atmosfären. Orsaken är strömmande "varmt" vatten, isolerande snötäcke ovanpå isen eller båda i kombination. Underfrätning ger ofta upphov till fräthål.

Underkylt vatten
Vatten som är fritt från fasta partiklar kan underkylas till temperaturer långt under 0 grader utan att frysa till is. Hos stillastående insjövatten underkyls endast ytan. Strömmande sötvatten, t.ex. flodvatten, kan någon gång underkylas rakt igenom och havsvatten kan ibland underkylas i bottenskiktet. Vid kontakt med vissa fasta partiklar, t.ex. kvartsand eller iskristaller i form av snö (kristallisationskärnor), kan en momentan isbildning ske av det underkylda vattnet. Se bottenis.

Uppsaltning
Kallas vid saltsjöis och havsis fenomenet med inneslutning av saltlake i isens porer och kristallgränser. Isytan blir mjuk och smakar salt. Snabb tillfrysning ger en mer besvärande uppsaltning och denna är även mer märkbar vid varm än vid kall väderlek. Uppsaltningen försvinner så småningom när isen legat någon tid.

Uppsvallad is
Är ett något oegentligt uttryck men används ganska ofta. Man avser då is, som bildats genom att vatten svallat eller trängt upp, t.ex. längs isrännor eller iskanter mot öppet vatten eller längs stränder. Sedan har vattnet frusit. Begreppen uppsvallad is och svallis kan ibland var synonyma.

Vindbrunn (brunn)
Större eller mindre, ofta ganska runt, öppet område på en i övrigt islagd sjö eller fjärd. Efter någon tid har vindbrunnen fått tunn, inte bärig is och det är nu den blir svår att upptäcka och lömsk för skridskoåkaren. Efter ytterligare någon tid är brunnen bärig och återkommer inte under säsongen. Vindbrunnen uppträder sällan på samma plats år från år.

Vrakis
Is som genom vind och vågor brutits sönder till tämligen små och tunna flak och som sedan efter ingen eller måttlig hopskjutning och kantställning frusit in i ett nybildat isfält. Besvärlig för skridskoåkaren om den brett ut sig över stora områden.

Vråk
Se råk

Våris
Fram mot våren nylagd is med fin yta, ofta i ytterskärgården. Har vanligen kort liggetid. 2. Gammal is, som på våren börjar få reliefstruktur i ytan och snart nog också verikalt pipig struktur i sitt inre. Nästa utvecklingsstadium är madrassis.

Zongräns i isytan
Markerar gränsen mellan t.ex. olika isläggningsskeden eller mellan sammanfrusna flak. Man bör kunna hantera ispiken innan man åker över en zongräns.

Överis
Is ovanpå ett vattenskikt med bärig is underst. När överisen är endast bitvis bärig är den farlig för skridskoåkaren, eftersom han kan köra fast, falla och slå sig. Överis uppstår då stöp eller vatten ovanpå gammal is inte hunnit bli helt genomfruset. Efter ytterligare något kallt dygn sker fullständig genomfrysning och faran är över. Mycket tunn överis med luft under kallas glasis.