Stenåldersbyn

Ålands forntid

De första ålänningarna kom över havet från öster. Åland ligger strategiskt i Östersjön mellan Finland och Sverige. De högsta delarna av Åland började stiga upp ur havet för 10.000 år sedan och som en följd av landhöjningen blev Åland ständigt större.

Ö efter ö höjde sig ur havet och när de första invånarna kom till Åland uppgick landytan till 25 km². Landhöjningen pågår fortfarande och i dag mäter Åland knappt 1.500 km².

De första invånarna kom för 6.000 år sedan. De kom från öster och tillhörde den kamkeramiska kulturkretsen som fått sitt namn av de kamliknande avtryck som man dekorerade sina lerkärl med.

Det var en lång och säkert strapatsrik resa att ta sig över havet på den tiden och frågorna kring färden är många. Hur hittade de till öarna i havet? Vilken typ av farkoster hade de till sitt förfogande – enkla kanoter eller bättre byggda båtar? Frös havet på den tiden, då klimatet var varmare än i dag, så att de eventuellt kunde ta sig över isen?

Även från väster

Några säkra svar finns inte men på något sätt tog de sig över havet och de slog sig ner vid Orrdalsklint och Långbergen i Saltvik på norra Åland. I området har man påträffat 15 olika boplatser från en period på 3.500 år. Ålänningen på stenåldern levde av jakt och fiske och jagade bland annat säl och sjöfågel.

För cirka 4.500 år sedan kom även invandrare från väster och de tillhörde den gropkeramiska kulturen.

I dag är Orrdalsklint, som mäter 128 meter över havet, Ålands högsta berg och på bergets sluttningar syns spår efter de forna stränderna. Vattennivån låg då 55 meter högre än i dag.

Långbergen

Välmående bygd

Spår efter bronsålderns invånare (1500-400 f Kr) finns på hela huvudön och även i delar av skärgården och de mest synliga spåren är den tidens gravrösen. På Kökar i Ålands sydöstra skärgård har man funnit en boplats med talrika lämningar av både keramikskärvor och djurben.

Fynd från järnåldern (400 f Kr-1000 e Kr) tyder på att Åland var en välmående bygd med goda handelskontakter med omvärlden. De mynt, som påträffats, är för det mesta av arabiskt ursprung.

Läs mer